Så har då dagen kommit när jag inte alls känner för att skriva mer. Lite deppig idag på nåt sätt, fast ändå inte. Det har varit en bra dag men jag känner inte att det är meningsfullt att skriva mer. Gör ett försök ändå, eftersom jag tror jag mår bra av det i långa loppet.
Bra på att lura mig själv? Kanske det.
Eller så handlar det om att jag vill så mycket., Vill till exempel att det här ska vara nåt som jag mår bra av. Undra om det finns en positiv variant av moment 22 som man kan skapa själv?
Det blev inget tydligt hälsosamt idag, inte rent fysiskt i alla fall. Försöker allt jag kan att sluta vilja och tänka framåt utan bara vara nu, inte planera. Skitsvårt. Har sagt att jag inte ska planera nåt för sommarens ledighet förrän jag lyckats att inte försöka planera något en hel dag. Är allvarligt rädd för att jag inte kommer att lyckas på hela sommaren. Jag vill ju så mycket, och jag vill inte vänta med att planera! Rädd för att sommaren ska passera med alla sina möjligheter och jag hamnar på sidan av, ogjord.
Känns som jag är så långt ifrån det där målet - att under en dag inte försöka planera. Men kanske är jag lite närmre nu när en till dag passerat? Jag vill det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar